På en systemkamera har man för det mesta möjlighet att ställa in slutartiden på egen hand.
Slutartiden reglerar ljuset som kommer in i kameran. I kameran finns en bländare som bestämmer mängden ljus som kommer in i kameran genom att den reglerar storleken på kamerans öppning. Slutaren reglerar tiden denna bländare är öppen. Man mäter kamerans slutartid i sekunder samt i delar av sekunder. I de allra flesta kameror kan man ställa in slutartiden som längst 30 sekunder och som kortas 1/4000 eller 1/8000-dels sekund. Om man väljer en riktigt lång slutartid kommer mer ljus att komma in i kameran, och om man väljer en kort variant kommer mindre ljus in.
Med slutartiden kan man också ställa in om bilden ska vara fryst eller visa rörlighet. Om man väljer en så kort slutartid som 1/800 ä
r kamerans bländare öppen i en åttahundradels sekund och då registreras motivet i en åttahundradels sekund. Om man då tar en bild av något som rör sig, kommer bilden att upplevas som att det man tar kort på frusit fast och står helt stilla mitt i sin rörelse. På bilden ser man bara precis det som hände i den åttahundradels sekund då bilden togs. Om man istället väljer en lång slutartid på kanske en sekund är kameran öppen just så länge och den registrerar då allt som sker under denna sekund. Om man då fotograferar ett motiv som rör sig upplevs det som suddigt eftersom att man kommer att se hela den rörelse som händer under den stunden. Vid användning av dessa långa slutartider krävs det att man har ett stativ eftersom att kameran måste hållas helt stadig.